I Dramatens måleriverkstad i Nacka imiteras allt från rymdgalaxer och betongväggar till marmorföremål och naturupplevelser. Här arbetar dekormålarna med att återskapa verkligheten med hjälp av alla tänkbara måleritekniker och material.
För en teaterbesökare blir dekormålarnas hantverk en stor del av helhetsupplevelsen och om de har lyckats bra med sitt jobb blir kulisserna som en förstärkning och inramning av skådespeleriet. I Kooperativa Förbundets gamla kafferosteri i Gäddviken utanför Stockholm, har både Dramaten och Operan sina verkstäder, ateljéer och lager och där kommer en stor del av föreställningarnas scenografi till liv.
I ett av de enorma rummen, med uppåt tolv meter i takhöjd, håller dekormålarna till och skapar sina illusioner av verkligheten.
– Här gör Anneli Eriksson en öppen spis i imiterad Kolmårdsmarmor till ”Lilla Dödsdansen” och här borta skapar David Murua en galax som ska vara med i ”Galileis liv” som har premiär senare i höst, berättar Paul Garbers, sektionsansvarig för dekormåleriet, när han visar runt i lokalerna.
Han berättar om alla de uppsättningar som han och arbetsgruppen på fem personer för närvarande målar dekorer till. De jobbar tätt tillsammans med scenograferna och övriga hantverkare och har oftast en modell i skala 1:25 att utgå ifrån. Men även om modellen är utförlig och detaljerad är det upp till målarna att själva hitta ett sätt att förverkliga scenografens vision.
– Det gäller att kunna behärska många olika målerimetoder och även ha en stor materialkännedom, för många gånger får man prova sig fram till vad som fungerar. Men vi har stor gemensam erfarenhet i arbetsgruppen och hjälps åt med att hitta lösningar, konstaterar Paul.
Pigmentförrådet på Dramatens måleriverkstad i Nacka. Foto: Per Hansson
I ena hörnet av lokalen finns färgförrådet där vanliga konventionella väggfärger samsas med allt från specialprodukter som används i teatervärlden till en stor bänk med plåtlådor fyllda med torrpigment i alla världens kulörer. För inte alltför länge sedan blandade dekormålarna helt och hållet sina färger själva med pigment och bindemedel och än idag händer det att någon av målarna bestämmer sig för att själv ta fram den rätta kulören och texturen på färgen. Men även om Dramaten har som en del i uppdraget att bevara de gamla hantverkstraditionerna, så har många moderna metoder och produkter gjort sitt intåg även här. Här finns också brandskyddsfärger, tygfärger och tapeter i den mån man använder färdiga tapeter och inte egenproducerade.
Tillsammans med övriga verkstäder skapar dekormålarna de mest fascinerande föremålen. Allt från pressad plast som målas som tegelväggar eller kakelugnar, vilket Helen Johansson jobbar med i verkstaden just idag, till de superrealistiska kulisserna i den omtalade föreställningen ”Natthärbärget”. Där speglas den verkliga teatern på scenen, men i ett raserat skick.
I rummet intill måleriet gör attributmakaren, som också tillhör målerisektionen, rekvisita till föreställningarna. Just denna dag har Hanna Pettersson satt igång skapandet av två döda gäss och har precis börjat låta en gåsfot växa fram med hjälp av ståltråd och en hårt lindad skumgummiremsa.
Ett par våningar ner finns möbelförråden där soffor, bord, sängar och allt annat man kan tänka sig finns sorterat i ett jättelikt höglager. Gamla vindmaskiner, resväskor från alla tänkbara tidsepoker och proteser sticker också fram här och var, liksom en och annan rullstol. Här börjar scenograferna leta när de ska börja iscensätta en ny produktion och det som inte finns införskaffas eller tillverkas i teaterns verkstäder.
På Dramatens scen Målarsalen har dekormålarna arbetat intensivt under de senaste månaderna för att skapa dekoren till föreställningen ”Arv” som har premiär i november. Dekormålaren Julia Bertlwieser har varit ansvarig för att måla om ”black boxen” för att den ska föra tankarna till New York. I grunden är rummet som en helt svart fyrkantig låda och kulisserna målas i stort sett helt och hållet direkt på väggarna. Den här gången har såväl ventilationsanläggningen som hissen och andra installationer och skavanker som finns i rummet, målats in för att bli en del i den urbana och slitna betongliknande miljön i rosa toner.
Dekoren till föreställningen Arv har målats direkt på väggarna. Foto: Per Hansson
– Vi jobbar mycket med olika tekniker för att få till den rätta känslan. På den här scenen kommer publiken ganska nära kulisserna och det skiljer sig från Stora scenen där de befinner sig på ett större avstånd, förklarar Julia och pekar ut patineringarna som gjorts på både golv och väggar och som ger en illusion av att färgen är väldigt, väldigt sliten, trots att den är helt nymålad.
– Mycket av vårt arbete går ut på att imitera verkligheten och man måste vara modig och våga ta ut svängarna för att prova sig fram till ett bra resultat, fortsätter hon och berättar att hon och kollegorna ofta målar med långa skaft och stora penslar för att kunna se resultatet på distans.
I ateljén i Gäddviken har de även en balkong högst upp under taket, dit de kan ta sig för att se hur målningen tar sig ut på håll.
Om avståndet till publiken är en av faktorerna som dekormålarna måste ta hänsyn till är funktionen en annan.
– I en produktion kan det vara en skådespelare som ska slå näven i bordet på samma ställe och då måste vi ta hänsyn till det för att färgen ska hålla. Ofta får vi lägga många lager lack på det vi målar, säger Paul.
Många föreställningar ska även filmas, vilket har betydelse för hur måleriarbetet ska utföras. Att det som dekormålarna jobbat fram många gånger kasseras så snart föreställningen är slutförd, är också en speciell omständighet. Särskilt om man jämför med yrkesmålarna som oftast arbetar för så lång hållbarhet som möjligt. Under pandemin ställdes detta faktum ytterligare på sin spets genom att verkstäderna gjorde flera uppsättningar med dekorer för olika scenarier. Digital föreställning, utomhusföreställning eller traditionell scen – alla olika varianter kräver sin egen dekor och vissa av dem kom aldrig till användning då restriktionerna förändrades innan produktionen var redo att ha premiär. Att jobba med något som är så förgängligt kräver ett speciellt förhållningssätt som Anneli Eriksson sammanfattar med ett par ord där hon står och marmorerar den öppna spisen, som redan funnits med i flera andra teaterproduktioner och vars marmoreringar sannolikt snart kommer målas över igen.
– Man får tänka att det är som ett sandslott. Vågen kommer och sköljer över och sedan är det förbi.
Varje år skapar Dramatens dekormålare dekorer till cirka 20 teaterproduktioner.
Hantverksakademin har en tvåårig dekormålarutbildning. Man kan också utbilda sig som lärling.
Till vissa produktioner räcker inte den ordinarie personalen till. Inför pjäsen ”Natthärbärget” arbetade elva personer under flera månader med att tillverka dekoren.
2024 kommer Dramatens och Operans ateljéer, verkstäder och förråd att flytta till nya lokaler i Flemingsberg då kontraktet för nuvarande lokaler löper ut.
Text: Lo Bäcklinder Fotograf huvudbild: Sören Vilks
Intervjun är hämtad från tidningen Målarmästaren nr 4 - 2022