I Sollentuna kyrka har Linoljemålarna i Sigtuna nyligen slutfört ännu ett av sina prestigefyllda uppdrag. Trots att de satt ny färg på såväl altarringen som bänkraderna går det knappt att se att de varit här. Men det är också det som är meningen.
Tommy Smeds, Daniel Nyholm och Anders Andersson är nöjda med det jobb de gjort. Foto: Per Hansson
– En av de viktigaste tankarna med den här typen av målning är att man ska återskapa den patina som blivit med åren, vilket gör att man knappast kan se att vi varit här och målat, förklarar Tommy Smeds, vd för Linoljemålarna i Sigtuna.
Det är han som numera driver företaget som startades av hans pappa Karl-Erik 1990 för att möta behovet av pålitliga och kunniga målare hos ägarföretaget Rosersbergs bygg. De hade tröttnat på att målarna aldrig kom när de skulle och tyckte att det var bättre att ha egna. Idag jobbar de dock även åt många andra uppdragsgivare, men har kvar bandet med ägarföretaget.
Under drygt ett år, mellan mars 2020 och maj 2021, har Sollentuna kyrka totalrenoverats. Kyrkan skimrar efter att väggar och tak har tvättats, ny belysning har kommit till och att Tommys målare har linoljemålat en stor del av snickerierna. Bland annat har bänkarna målats invändigt, men sidorna, som inte var lika slitna, har behållits i befintligt skick för patinans skull.
– Den förra renoveringen gjordes på 30-talet, då renoverades kyrkan helt och hållet. Sedan dess har det lappats och lagats, men först nu satsar man på att rusta hela kyrkan på nytt. Nu är det den förra renoveringen som vi har återskapat med lite tillägg, förklarar Daniel Nyholm, som tillsammans med Anders Andersson gjort en stor del av jobbet.
De visar runt i den 900-åriga kyrkan som idag är så långt från ursprungsutförandet som man kan tänka sig då kyrkan har byggts ut och förändrats under århundradena. Altarringen längst fram har fått sig en rejäl genomgång, men med väldigt varsam hand. Skadorna på den har retuscherats och patinerats för att lyfta upp det gamla måleriet.
På orgelläktaren som byggts ut har en ny orgel installerats. Den gamla monterades ner, transporterades till Schweiz för att byggas ut och sedan kom allt åter för att sättas upp igen och målas. Ett tidskrävande precisionsarbete.
– Man måste ta väldigt stor hänsyn till att det är ett instrument man målar. Det är noga med dammet till exempel och har man för mycket färg på så kan det ändra klangen, menar experterna och naturligtvis följer vi deras direktiv. Orgelbyggarna hade också specifika önskemål om vilken färg som skulle användas var på instrumentet. Allt som allt tog det två veckor att sätta ihop orgeln och stämma den i efterhand, berättar Anders.
Han har jobbat i företaget sedan det var nystartat och har varit med på de flesta projekt som de genomfört. Även Daniel har jobbat länge och har mer eller mindre fått det traditionella måleriet i blodet. Hans pappa jobbade med att restaurera gustavianska möbler, och när han själv började inom måleriet blev hans första jobb att vara delaktig i restaureringen av Svartsjö slott på Färingsö, som hade förfallit under många år.
På listan över prestigefyllda uppdrag återfinns ytterligare flera slott och även en hel del miljöer som de inte kan tala så högt om av omsorg om sina uppdragsgivare. Många gånger samarbetar de med andra företag som har samma inriktning på traditionellt måleri. De jobbar också ofta tätt tillsammans med arkitekter och antikvarier, så att de gemensamma kunskaperna och erfarenheterna leder fram till lösningar.
När det kommer till kyrkor så visar Tommys snabbsökning i databasen att de målat minst tolv kyrkomiljöer. Härnäst väntar S:t Paulskyrkan vid Mariatorget i Stockholm.
– Kyrkor i sig är speciella. De sticker ut som kulturbärare på ett annat sätt än slott, eftersom de ägs av församlingarna och har ett högt pietetsvärde. Det är inte bara att gå in och återskapa som det såg ut ursprungligen. Det handlar mer om att återskapa församlingsmedlemmarnas barndoms kyrka för att de ska känna igen sig. Slotten ska ofta återskapas till originalet och är mer som ett öppet arkiv för antikvarier, förklarar Daniel.
Både han och de övriga målarna i företaget, besitter en stor kunskap om det traditionella måleriet. Kunskaper som de tillägnat sig över tid och genom alla de projekt de varit delaktiga i. Men återväxten är inte så stor som den skulle kunna vara, vilket bekymrar Tommy.
– Vi är oroliga över att kompetensen försvinner och det gäller att hålla utkik efter var den finns. Det finns en anledning till att byggnadsvård har blivit en folkrörelse som drivs av amatörer. Det beror på att inte tillräckligt många fackmän har kunskapen.
Text: Lo Bäcklinder
Intervjun är hämtad från tidningen Målarmästaren nr 1 - 2022